Så tänkte jag att det äntligen var dags att jag skrev ner något till denna lilla blogg. Jag har nu varit i Kenya i nästan 2 månader och har hunnit se och uppleva en hel del. De första veckorna spenderade jag tillsammans med de andra praktikanterna mycket tid med att bli introducerad till området och dess människor. Vi gick på många möten, åt middag hemma hos folk och hade en kort kurs i Masaier och deras kultur. Efter det började allvaret lite, jag kom igång med min praktik och började gå runt till skolorna i området för att presentera mig. Jag började spendera 2 dagar i veckan på Noontoto primary school som är det skolan som byggdes med pengar ifrån SIDA för 4 år sedan. Skolan är nu statlig men stöds fortfarande av den svenska organisationen Twiga som är aktiv i området sedan några år tillbaka. Jag började även se på möjligheterna att starta upp ett samarbete mellan 4 olika primary skolor som ligger relativt nära varandra med syftet att stärka deras kapacitet. Detta var min idé från början men allt eftersom tiden går börjar jag inse att det kanske inte är den bästa lösningen eller ens något som är jätteönskvärt ifrån deras sida. En skola har visat ett stort intresse och tyckt det var en bra idé medan vissa varit ganska likgiltiga inför det. Detta har fått mig att börja tänka om lite och planera mera om hur jag ska göra.

Jag har även börjat jobba med ungdomsorganisationen Matapato learners association som det också var tänkt från början. Efter en workshop med dem insåg jag (tillsammans med Ellinor som jag jobbar tillsammans med när det gäller detta)att vi antagligen kommer behöva spendera ännu mera tid än vad vi från början tänkt åt att stärka denna organisation som minst sagt har lite svagare sidor. Både jag och Ellinor känner att detta faktiskt är något konkret vi kan jobba med under vår tid här som kan få något resultat så det inte bara blir 7 månader av inget direkt gjort.

Utöver själva arbetet har jag lärt mig väldigt mycket om samhället här. När vi hade workshopen flyttade vi tillfälligt bort till en annan by cirka 2 timmar bort ifrån där vi bor eftersom organisationen är mest aktiv där. Jag bodde därför 2 veckor hemma hos en masaj familj där. Vi sov (jag och Ellinor) tillsammans med barnen i en säng gjord av kohud full av bedbugs. Jag hjälpe mammorna i huset (dom är 2 eftersom masaj män gifter sig med flera kvinnor) att hämta vatten med hjälp av åsnor nere vid vattenhålet, att valla fåren och getterna och att hämta ved och laga mat. Att bo där har verkligen varit en jättetrevlig upplevelse även om jag efter sovit i en inrökt hydda i 2 veckor tror jag lider av lite av en rökhosta/bronkit.

Efter vi hade bott däri en vecka blev vi medbjudna till en ceremoni. Mammorna och vår tolk (vars familj det var vi bodde med) insisterade på att vi skulle följa med för att då skulle vi verkligen få se hur masajkulturen är. Vi tvekade eftersom ceremonin var för en flicka som skulle bli omskuren men lät oss tillslut bli övertalade och följde med. Väl där började vi ganska snabbt ångra vårt beslut eftersom vi insåg ganska snart att vi genom att gå dit indirekt stödde inte bara att en liten flicka skulle bli omskuren och förlora chansen till ett normalt sexliv utan även (vad som i Sverige skulle kallas pedofili) att krigarna hade sex med the ”ripe girls” vilket innebar flickor inte mycket äldre än 10år. För att jag inte riktigt kunde acceptera att det kunde vara så att 25 eller mer krigare skulle ha sex med 5 flickor i 10 års ålder var jag tvungen att fråga 3 olika människor rätt ut ”so you mean that these girl are going to have sex with the warriors???” Alla 3 gånger fick jag samma svar: ”yes”.

Efter spenderat eftermiddagen på ceremonin gick vi tillbaka hem, jag ganska upprörd efter ha fått en sådan pladask direkt kontakt med en väldigt dålig sida av denna kulturen. Mest av allt var jag väldigt arg på mig själv för att jag ens överhuvudtaget hade gått dit eftersom att gå dit är detsamma som att indirekt stödja något jag är väldigt mycket emot. Kvinnlig omskärelse är förbjudet enligt kenyansk lag men att implementera den lagen verkar gå väldigt dåligt. När vi gick på ceremonin träffade vi bland annat på assistant chief vilket är en person som jobbar för regeringen. Om han går dit och uppenbarligen då visar att han inte bryr sig så mycket om lagen varför ska då någon annan göra det?

Men det finns väldigt mycket bra med kulturen här också, finns en tendens att bara fokusera på negativa saker. Men sättet som samhället håller ihop och hjälper varandra tycker jag är väldigt bra och gör dem väldigt starka som en grupp, vilket nog också är varför dem har lyckats bevara sin kultur så pass bra som dem har.